Hjalmar Branting skulle komma att bli Sveriges första socialdemokratiska statsminister. Han föddes i Stockholm 1860, i en högborgerlig familj. Morfadern, Carl af Georgii, var adlig, och fadern, Lars Gabriel Branting, var professor och föreståndare för Gymnastiska centralinstitutet. Branting hade därför en typiskt borgerlig uppväxt, som bland annat innefattade en skolgång i Beskowska skolan, där en av hans skolkamrater var den blivande kungen Gustav V, och universitetsstudier i astronomi i Uppsala. Dessa studier ledde dock aldrig fram till en examen. Istället ägnade han sig åt resor och litteraturstudier, och blev på det sättet bekant med marxismen.
Brantings föräldrar gick båda bort mellan 1880 och 1881. Efter detta inriktade sig således Branting på en politisk karriär. Den ansenliga förmögenhet som föräldrarna lämnade till sin ende son gjorde sig Branting relativt snabbt av med, genom festande med vänner och givmilda lån och borgenärsåtaganden åt desamma. Branting gifte sig 1884 med Anna Mathilda Charlotta Jäderin. Till mångas förfäran gifte de sig borgerligt. Anna Branting var en journalist och författare som bland annat skrev teaterrecensioner, krönikor och romaner. Under en lång period var det inkomsten från Annas skrivande som räddade familjens ekonomi, eftersom Hjalmars förmögenhet inte längre fanns att tillgå. Förutom att skriva hade makarna också det gemensamt att de tyckte om det goda livet, de tyckte om resor, fester och god mat. Om du själv också delar makarna Brantings förkärlek för god mat hittar du recept och inspiration på Matklubben.se.
Branting blev snabbt en av de ledande krafterna inom den socialdemokrati som höll på att växa sig allt starkare i Sverige. Redan från att den socialdemokratiska partistyrelsen bildades 1894 var Branting en av dess ledamöter, och 1908 blev han partiets första kongressvalda partiordförande. Efter valet 1917, då parlamentarismen fick sitt genombrott och en regering skulle bildas genom en koalition mellan liberaler och socialdemokrater, fick Branting posten som finansminister. Detta eftersom statsministern Nils Edén krävde att den socialdemokratiska ledaren skulle ha en av de tyngsta ministerposterna. Han skulle få en ännu tyngre ministerpost då han 1920 blev Sveriges statsminister.
Brantings främsta prestation är kanske dock hans bidragande till bildandet av Nationernas Förbund. Han har på grund av sin tro på fred och sitt arbete kallats ”den store europén”, och tilldelades Nobels fredspris 1921.